Utav gemensam erfarenhet så är ensamhet det som hotar vår nykterhet mest av allt. Att man kan känna sig ensam och utanför även i ett visst sällskap är något som de flesta av oss som är beroende har upplevt. På arbetsplatsen, affären, med vänner som inte förstår eller i kontakt med myndigheter.
I ett alkoholliberalt samhälle är det svårt för den beroende att hitta en plats. Vår sjukdom är dödlig om vi inte bromsar den i tid. Och den kan behandlas. Men det är inget man klarar av själv.
Värdet av en beroende som hjälper en annan beroende går bara att beskriva som vinn, vinn.
Att vända våra dåliga erfarenheter till något gott där ”vi gör om och gör rätt” är ett underbart sätt att hjälpa någon annan som inte kommit lika långt på vägen. Samtidigt som vi hjälper en annan så hjälper vi oss själva
Kamratförening Aldrig MerEnsam´s
enda uppgift är att stärka tryggheten i vår nykterhet/drogfrihet genom gemenskap. Och på så sätt bygga upp en sund och meningsfull vardag. Många har under en längre tid ställt sig utanför samhället men genom Kamratföreningen Aldrig Mer Ensam, får man en chans att upptäcka ett nytt liv. Och en väg tillbaks. Genom att gemensamt ta del av de aktiviteter i samhället bjuder på som inte involverar alkohol och droger, växer vi in i samhället sakta men säkert och lär oss att värdesätta våra nya liv.
Vi vet att viljan att leva nykter och drogfri finns hos nästan alla med beroendesjukdomen men vi vet också att det inte är det lättaste att bibehålla nykterheten/drogfriheten särskilt om man känner sig ensam. I vår gemenskap söker vi aktiviteter och kämpar tillsammans för att bygga en stark grund till våra nya liv utan droger. Många av oss har varit i behandling där vi funnit ny vänskap som är sund för oss, men en dag så är behandlingen över och gruppen splittras. Då står vi där igen ensamma och det skrämmer oss.
Vägen tillbaks är aldrig spikrak för oss och ingens resa är den andra lik. Men en sak har vi gemensamt vi blir starkare där vi känner gemenskapens kraft. Och våra chanser till att lyckas i livet ökar.
